|
Died 1166-04-12 in Visingsö (F).
Karl Sverkersson, Föräldrar: Sverker d ä av Sverige o Ulfhild Håkonsdtr (Thjottaät-ten). död 12
april 1167 på Visingsö. Östgötarnas konung från omkr 1158, konung över hela Sverige från
1161. G trol 1163 m Kristina, dtr till den skånske stormannen Stig "hvítaleš" o konung
Valdemar den stores av Danmark syster Margareta. Enligt Ericus Olai blev K vald till konung
av östgötarna två år före Erik den heliges död, som enligt honom inträffade 1160. Att K
sålunda blivit östgötarnas konung redan omkr 1158 styrkes av att påven Hadrianus IV, som
dog redan 1159, enligt ett utdrag(Banck) ur ett annars okänt brev skall ha skrivit om
peterspenningen till K som götarnas (Gothorum) konung. K synes därefter ha motarbetat Erik.
Han var enligt en 1400-talskälla (Prosaiska krönikan) "i råd att S:t Erik vart slagen", vilket kan
stämma med Erikslegendens uppgift, att Eriks baneman, den danske kungaättlingen Magnus
Henriksson, hade stöd av en hövding i riket (princeps regni). Ännu i början av 1161 var
Magnus enligt isländska uppgifter sv konung. K dödade därefter Magnus Henriksson, vilket
uppges både av Västgötalagens kungakrönika och Saxo. Enligt den förstnämnda källan skall
detta ha hänt i Örebro. Händelsen dateras i en annalnotis till 1161. Såväl i ett par påvebrev,
som kunnat dateras till 5 aug 1164, som i ett odaterat inhemskt brev nämnes K som svearnas
och götarnas konung. Enligt påvebreven gavs på K:s, de sv biskoparnas o jarlen Ulfs
anhållan pallium till Stefan, den förste ärkebiskopen i Uppsala, tidigare munk i det av K:s
föräldrar grundade klostret i Alvastra. Det ovannämnda odaterade brevet, den äldsta i Sverige
skrivna urkunden, är ett brev av ärkebiskop Stefan för Viby kloster, beseglat av K med det
äldsta bevarade sv kungasigillet, visande konungen på tronen; kontrasigillet visar konungen
till häst. Den sannolikt redan i början av 1200-talet tillkomna längden över Wäxjö stifts äldsta
biskopar uppger, att K gav detta stift egen biskop, sedan invånarna där erbjudit honom
pengar, om han tillmötesgick deras önskemål om en sådan. Detta har sammanställts med att
Växjö stift ej nämnes bland de sv stiften vid ärkebiskopstillsättningen 1164 och att den äldste
kände växjöbiskopen kan beläggas tidigast 1170 (Larsson). Flera först från 1400-talet
traderade notiser uppger, att K skall ha grundat Vreta kloster 1162. Troligen innebär detta
dock blott, att han reorganiserat detsamma. Enligt 1500-talsexcerpter ur en mycket detaljerad
uppteckning om donationer till detta kloster skall det nämligen ha grundats redan av Inge d ä
men av K begåvats med jord i Naterstada i Slaka, Ög. Ett fragment av en 1500-talsavskrift av
samma uppteckning meddelar, att K ägde jord i Frönäs i Persnäs på Öland, som han gav till en
fränka och av henne donerades till klostret. Om K:s godsbesittningar är även känt, att han ägt
jord i Sunnerby i Vrigstad, Jönk, som han enligt ett brev från början av 1200- talet bytte bort till
linköpingsbiskopen Gisle (bd 17). I Sunnerby stadfäste han enligt ett annat senare brev en
donation till Nydala kloster av ett fiske i sjön Rusken. Ett senare stadfästelsebrev nämner K
bland äldre konungar, som stadfäst en gåva av Sverker d ä till samma kloster av konungens
tredjedel av allmänningsskogarna Flata och Nåthult, men detta brevs äkthet har
betvivlats(Härenstam). En notis i Första novgorodkrönikan nämner en misslyckad sv framstöt
mot Ladoga våren 1164, men om K:s roll i detta sammanhang är intet känt. Den enda uppgift,
som föreligger om hans utrikespolitik, är en notis hos Saxo, att resterna av den 1163 avrättade
norske tronpretendenten Sigurd Markusfostres anhängare flydde till honom och förgäves sökte
få honom att intervenera för dem i Norge. Dubiös är en i senare framställningar återkommande
1400-tals-uppgift (Prosaiska krönikan), att Norge under tre år var tillflyktsort för K:s antagonist,
Erik den heliges son Knut, eftersom Västgötalagens vida äldre kungakrönika meddelar
detsamma om Knuts son Erik Knutsson. Kungakrönikan, vars författare synes ha sympatiserat
med K:s släkt och prisar hans fridsamma och välvilliga styrelse, uppger, att han dödades på
Visingsö av Knut Eriksson och blev begraven i Alvastra.
Karl Sverkersson (Sverkerska ätten). Kung av Sverige mellan 1161 och 1167. Född på
1130-talet. Vald till kung ca 1161 efter att ha besegrat och dödat Magnus Henriksson. Karl
tycks ha varit erkänd som kung i Götaland före 1160 och kan ha varit inblandad i de
händelser som ledde till Erik den heliges död; troligen hade han makten i Västergötland även
under företrädarens regering. Från Karls regering härstammar de äldsta bevarade, i Sverige
skrivna urkunderna, en av dem med kungens sigill. Den är utfärdad tillsammans med
ärkebiskop Stefan av Uppsala och gäller Viby kloster. Under Karls regering blev Uppsala ett
ärkestift. I ett brev från 1164 5/8 utnämnde påven en tidigare munk från Alvastra vid namn
Stefan till Sveriges förste ärkebiskop på begäran av Karl, svearnas och göternas konung,
biskoparna och jarlen Ulf. Karl lämnade också betydande gåvor till bl a Vreta och Nydala
kloster. Ett svenskt anfall mot Ryssland (Ladoga) ägde rum 1164, men misslyckades. 1167
12/4 överfölls Karl, som vistades på borgen Näs (Visingsö), av tronkrävaren Knut Eriksson och
dödades. Död 1167 12/4 på Visingsö (F). Begravd i Alvastra, Västra Tollstad (E) (Lagerqvist s
54).
Karl Sverkersson ca 1130-67, kung ca 1161-67. Karl Sverkersson var son till Sverker d.ä.
Cirka 1161 besegrade han Magnus Henriksson och valdes till kung. Tidigare hade han haft en
stark ställning i Götaland. År 1167 överfölls han och dödades på sin borg på Visingö. Det var
Erik den heliges son Knut som eliminerade sin rival om kronan. Under Karls regering blev
Uppsala ärkestift och Stefan från Alvastra blev landets förste ärkebiskop.
|
Died 1166-04-12 in Visingsö (F).
