|
Born 1125 in Stockholm.
Died 1159-05-18.
S:t Erik. Född i Skaraborgs län (Erik Näslund DISBYT 12720). Död 18 MAY 1159 (Joel
Hellrups hemsida). Erik den helige (Sankt Erik, eg Erik Jedvardsson) svensk kung, Sveriges
nationalhelgon, far till Knut Eriksson. Erik ska enligt legenden ha valts till kung av svearna
1150 och ha dödats den 18 maj 1160 i strid med en dansk prins under en mässa i Östra Aros
(nuv Uppsala). Det enda man med säkerhet vet om Erik den helige är att han härskade i
Västergötland 1158, att hans son kallade honom kung och att han dog en våldsam död. Hans
ben förvaras i ett skrin i Uppsala domkyrka. Erikslegenden upptecknades först långt efter hans
död, och Erikskulten blev fullt utbildad först vid 1200-talets slut. I folkminnet var han den store
lagstiftaren (S:te Erik konungs lag). Erik blev aldrig helgonförklarad av påven. Jfr Eriksmässa.
Ur FOCUS 2000 © Norstedts
Kung ca 1156-1160. Om Erik den helige, eller Erik Jedvardsson som var hans riktiga namn,
vet man nästan ingenting säkert. Krönikörerna Snorre Sturlasson på Island och Saxo
Grammaticus i Danmark som båda var hans samtida, nämner honom inte. Legendfloran om
Erik är däremot rik. Den s.k. S:t Erikslegenden är dock tillkommen långt efter hans död och
innehåller mycket som tillhör helgonlegendernas standardgods. Det berättas att Erik var from,
klok, rättvis och modig. I Gamla Uppsala lät han bygga en mäktig kyrka och med sin vän
biskop Henrik företog han ett korståg till Finland som kristnades. Henrik led martyrdöden och
blev finskt nationalhelgon. Den 18 maj 1160 blev Erik dödad av den danske prinsen Magnus
Henriksson utanför kyrkan i Gamla Uppsala då Erik vägrade avsluta gudstjänsten för att
förbereda försvaret. Där han dödades rann en källa upp. Erikskulten har tagit upp flera drag
från kulten av den hedniske guden Frej som var livaktig i Uppsalatrakten. Eriks ben finns
bevarade i ett relikskrin i Uppsala domkyrka. Kvar finns också hans kungakrona-Sveriges
äldsta. Erik blev aldrig helgonförklarad av påven.
Kung i Västergötland 1158 - 1160 Far: Jedvard,svensk storman Mor: Cecilia Gift med: Kristina,
barnbarn till Inge d.ä. och Helena Barn: Knut Eriksson:Filip:Margareta:Katarina Dräpt av
Magnus Henriksson som också misstänks ha dräpt Sverker den äldre. Kristnade (delar av)
Finland tillsammans med biskopen S:t Henrik från Gamla Uppsala. Helsingfors fick sitt namn
tack vare att en stor del av hären kom från Hälsingland! Blev svenskt nationalhelgon, men
kanoniserades aldrig av påven. Blev dödad av den danske prinsen Magnus Henriksson den
18 Maj 1160 som hade anspråk på tronen. Han gravsattes i Gamla Uppsala, överfördes till den
nya domkyrkan i Uppsala i slutet av 1200-talet. Eriks ben finns bevarade i ett relikskrin i
Uppsala domkyrka.
(Källa: SweDano Net Tidning E-post: SweDano Ansvarig redaktör: Journalist Fil.lic. Baron
Friherre Hans Anckarstjerna, Malmö Ansvarig bildredaktör: Bodil Paulsson, Malmö ) Erik den
Helige Konung av Sverige ca 1156-1160 Födelseår obekant. Fadern hette Jedvard (från
Uppland?), moderns namn är obekant. En påstådd härstamning från Blot-Sven är osannolik,
men Erik kan ha varit släkt med ätten eller rentav med yngligaätten. Han hade anknytningar till
och gods i Västergötland, men detta kan ha berott på hans giftermål. En broders namn börjar
på J (Joar?). Möjligen var Erik jarl i Svealand innan han där erkändes som kung; i Götaland
accepterades han tidigast 1157. Fallen i strid 18 maj 1159 eller 1160. Gift med Kristina,
barnbarn till Inge den äldre och Helena. Mycket litet kan med säkerhet sägas om Erik; den på
på 1200-talet författade helgonlegenden blandar sådant som kan vara sant med händelser
och underverk, som kan berättas om många heliga. Erik den helige är ofta avbildad i den
medeltida konsten. En målning är från ett altarskåp i Statens historiska museum (Salems kyrka
i Södermanland) och dateras till 1480-talet (Herman Rodes verkstad). Ett altarskåp från Länna
kyrka, Uppland (nu i Statens historiska museum) visar Erik den helige och biskop Henrik på
väg att kristna Finland. Eftersom målningen är senmedeltida (1450-talet) ger den en bild av den
tidens kläder och fartyg, inte 1100-talets. Man har i Eriks och hans drottnings tvist med
munkarna i Varnhem velat se bevis på en nationell kyrklig politik, som skulle ha vänt sig mot
Sverker den äldres gynnande av kloster- ordnarna och påven, men det kan också ha rört sig
om en arvsfråga. Tvisten löstes före Eriks död Erik företog med biskop Henrik från Uppsala ett
korståg till Finland, kanske redan innan han blev kung (1150 eller 1157 är de år som nämns).
Henrik blev kvar och led martyrdöden; han dyrkades sedermera som Finlands nationalhelgon.
Den 18 maj, troligen 1160, blev Erik dödad utanför kyrkan i Östra Arros (Uppsala) av den
danske prinsen Magnus Henriksson, som hade anspråk på tronen. Enligt helgonlegenden
hade Erik vägrat sätta sig i säkerhet, hört mässan till slut och därefter överfallits när han
lämnade kyrkan. Hans huvud höggs av medan han låg på marken. Underverk inträffade och
redan 1198 är Erik upptagen i Vallentunakalendariets helgonförteckning. Sonen Knut Eriksson
torde ha främjat kulten. Erik blev Sveriges nationalhelgon, men aldrig helgonförklarad av
påven. Han gravsattes i Gamla Uppsala, benen skrinlades ganska snart och överfördes i
slutet av 1200-talet till den nya domkyrkan i Uppsala. Skelettet (en del ben saknas) vilar
fortfarande där, invid högaltaret. Det förgyllda silverskrin som omsluter dem förfärdigades
1574-79 av Johan III, som under en tid av penningbrist tvangs smälta ner det äldre. I detta
liger även Eriks begravningskrona av förgylld koppar, den äldsta bevarade svenska
kungakronan. Av undersökningar att döma var Erik cirka 40 år gammal vid sin död samt cirka
1,67 cm lång. Barn: Knut; Filip (troligen stamfader till Knut Långe); Margareta (död 1209), gift
1185 med kung Sverre av Norge (1151-1202); Katarina, gift med Nils Blaka. Bild & textkälla:
Sverige och dess regenter under 1000 år. ©
|
Born 1125 in Stockholm.
Died 1159-05-18.
