| Biografi |
|
Kung av Danmark, Serj.
Born 1170 in Roskilde, Danmark.
Died 1241 in Vordingborg, Danmark.
Valdemar II "segraren'', (på danska Valdemar Sejr) 1170-1241, kung i Danmark från 1202, son
till Valdemar I.
Valdemar var gift först med Dagmar av Böhmen senare med Berengaria av Portugal.
Valdemar var hertig av Sønderjylland under brodern Knut Valdemarssons kungatid och
erövrade då Holstein 1201-02. Valdemar, vars främsta medhjälpare var ärkebiskop Andreas
Sunesøn, fortsatte faderns kraftfulla utrikespolitik. Som kung stödde han Fredrik II i kampen
om tyska kejsarkronan och denne erkände honom 1214 som herre över landet norr om Elbe
och bifloden Elde (bl.a. Lübeck och delar av Mecklenburg). Dessförinnan hade han 1210
företagit ett framgångsrikt korståg mot preussarna vid Wislas mynning och 1219 fullbordade
han expansionen österut med Estlands erövring.
Men 1223 blev Valdemar under en jakt tillfångatagen av greve Henrik den svarte av Schwerin
och för att åter bli fri måste han 1225 ge upp alla danska landförvärv längs östersjökusten
utom Estland och Rügen. Sedan han frigivits 1225 sökte han återvinna de tyska
besittningarna men besegrades vid Bornhöved 1227.
Under Valdemars regering genomfördes många inre reformer i Danmark; vissa av dem har satt
spår i den s.k. Valdemars jordebok. Bl.a. blev Jyske lov (Jyllandslagen) utfärdad tronföljden
reglerad samt skatte- och ledungsförhållandena reorganiserade.
Far till Valdemar den unge, Erik Plogpenning, Abel och Kristofer I.
Källa: http://www.historiska-personer.nu/min-s/p466bfa33.html |
| Gifte och barn | ||
|
Helena Guttormsdotter.
| ||
| Utom äktenskap | ||
|
Knut av Danmark Valdemarsson av Tallin.
| ||