Källa: Nationalencyklopedin

Harald Blåtand var av Skandinaviens största härskare. Först gjorde han sig till kung i Danmark, och senare i Norge. Blåtand kunde omöjligen hålla reda på vad som hände i bägge länderna, så han skickade sin fosterson Harald Gråfäll att styra Norge. När skatterna hade betalats vägrade Harald Gråfäll ge sin fosterfar hans beskärda del av intäkterna. Blåtand skickade då sin brorson Gull-Harald Knutsson för att döda Gråfäll. Detta skedde också i ett blodigt överfall, men strax efter blev Knutsson i sin tur dräpt av Håkon Sigurdsson, helt enligt Blåtands planer. Som belöning för det gruvliga dådet blev Sigurdsson utnämnd till jarl över hela Nordnorge. År 960 lät Blåtand döpa sig till kristen. Han byggde lite efter detta nordens första domkyrka i Roskilde. Blåtand organiserade också de så kallade "jomsvikingarna". Det här var en samling elitkrigare som kunde kallas ut att delta i olika drabbningar. De sägs ha haft en borg vid floden Oders mynning, men man har aldrig återfunnit denna. Blåtand sände jomsjarlen Styrbjörn Starke för att erövra Sverige. Men sveakungen Erik Segersäll satte emot och tilltaget misslyckades. Han gjorde sig också ovän med sin son Sven Tveskägg, som svor att döda honom. De bägge möttes i ett slag vid Helgenäs, där Blåtand blev svårt sårad. Kort därefter dog han av sina skador. Tillnamnet "Blåtand" fick han, eftersom han ofta led av ryslig tandvärk.

Källa: http://hem.passagen.se/tuscany/pe5fdc8b5.html