|
Riddare.
Died 1276.
Frillobarn till Birger Jarl. Uppgiften, att Birger jarl hade en illegitim son "Gregorius" (dvs Gregers)
finns i en notis om dennes död 1276 bland den danske 1600-talshistorikern Otto Sperlings
excerpter ur en nu förlorad isländsk annal-avskrift och bekräftas av en urkund 27 mars 1272,
utfärdad av "G quondam ducis filius". Av Gregers söner gifte sig Magnus Gregersson (död
omkr 1321) första gången med den 1280 avrättade upprorsledaren Johan Karlssons
(Fånöätten) änka Ragnhild Erlandsdotter (Finsta-ätten), andra gången med samme
upprorsledares systerdotter Ingegärd Filipsdotter (Rumby-ätten). Han blev riddare omkring
lagman i Västmanland 1305. Sistnämnda ämbete innehades åtminstone från 1321 redan före
hans död av en av hans söner i andra giftet, Gregers Magnusson död 1349 eller 1350), vilken
uppträder som riksråd från 1322 och synes ha blivit slagen till riddare vid Knut Porses bröllop
med konung Mag-nus Erikssons mor 1327. Gregers Magnusson efterträdde 1333 eller 1334
Knut Jonsson (Aspenäs-ätten) som drots, avlöstes i detta ämbete redan 1335 av Nils
Abjörnsson (Sparre av Tofta) men uppträder efter dennes avgång ånyo som drots 1337. Efter
1338, då han åter nämnes utan drotstitel, förekommer han 1344 i Danmark men är ur det sv
källmaterialet fullständigt försvunnen ända till 1346. Förklaringen härtill gives av en
uppteckning från 1400-talets början, enligt vilken han skall ha drabbats av konung Magnus'
vrede och under många år varit landsflyktig i Danmark men till sist fått åter-komma och stupat i
konungens ryska krig. Under hela den tid Gregers Magnusson var landsflyktig underlät
konungen att återbesätta drotsämbetet, och den moderna forskning-en har sammanställt
dessa händelser med att konungen under dessa år endast i undantags-fall besatte de
viktigaste befattningarna inom den lokala förvaltningen med rådsaristokratiens medlemmar.
Gregers Magnusson torde alltså ha spelat en viktig roll i konflikten mellan konung Magnus och
denna. Hans son Magnus Gregersson (död omkr 1358), som följt sin far i landsflykt och blivit
ingift i det danska högfrälset, var 1350 svensk ståthållare i Skåne, nämnes 1354_57 som
häradshövding i Dalarna och från 1356 som lagman i Uppland samt tillhörde konung Magnus'
anhängare under 1350-talets inbördeskrig, vilket sammanställts med att han på mödernet var
kusin med konungens beryktade gunstling hertig Bengt Algotsson. Av Gregers Magnussons
bröder skall åtminstone Karl Magnusson (levde ännu 1347) också ha stupat i konung Magnus'
ryska krig. Denne blev far till Filip Karlsson (levde ännu 1407), vilken var drotsen Bo Jonssons
(Grip) fogde på Korsholm. Han blev slagen till riddare 1396 eller 1397, troligen vid ko-nung Erik
av Pommerns kröning sistnämnda år, samt uppträder som riksråd från 1398. Senare fick han
Medelpad som förläning av konung Erik. Filip Karlssons brorson GregersBengtsson (död 1473
eller 1474), som synes ha blivit dubbad till riddare vid Kristofers kröning 1441, var hövitsman på
Örebro åtminstone från 1443 samt blev riksråd senast 1453. Åtminstone under Karl Knutssons
tredje kungaperiod tillhörde han dennes anhängare, varför flera av hans gårdar plundrades av
motpartiet. Gregers Bengtsson var gift tre gånger och hade barn i alla dessa äktenskap, bl a
flera söner, som blev riddare, men alla barnen dog före honom, som alltså vid sin död slöt
ätten. (Källa: SBL 98)
|
Died 1276.
Riddare.
