|
Kung.
Född omkring 334 i Uppland.
Begravd i Gamla Uppsala (C).
Död omkring 415 i Uppland.
Jörunds son hette Aun eller Ane. Han var kung över svearna efter sin far. Aun var en klok
man och blotade mycket. Han var ingen krigare utan han satt hemma i länderna. På den tiden
när de kungar som det berättas om här var i Uppsala satt först Dan den storvulne, som blev
mycket gammal, över Danmark och därefter hans son Frode den storvulne eller den
fridsamme. Därefter kom hans söner Halvdan och Fridleif. De var stora krigare.
Halvdan var den äldre och bestämde om allt. Han for till Svitjod och angrep kung Aun. De
utkämpade flera strider och Halvdan segrade alltid. Till sist flydde kung Aun till Västergötland.
Då hade han varit kung i Uppsala i tjugo vintrar. Han blev kvar i Götaland i tjugo vintrar medan
kung Halvdan var i Uppsala. Kung Halvdan dog av sjukdom i Uppsala och han är höglagd
där.
Därefter kom kung Aun åter till Uppsala. Han var då sextio år gammal. Han höll ett stort blot
och offrade för att själv få leva länge och gav sin son till Oden och offrade honom. Kung Aun
fick bud från Oden att han skulle leva ytterligare sextio år.
Aun var sedan kung i Uppsala i tjugo vintrar till. Då kom Åle den starke, Fridleifs son, med sin
här till Svitjod och angrep honom. De utkämpade fler strider och Åle segrade alltid. Kung Aun
flydde för andra gången från sitt rike och for till Västergötland. Åle var kung i Uppsala i tjugo år
innan han blev dödad av Starkad den gamle.
Efter Åles död for kung Aun åter till Uppsala och styrde riket i ytterligare tjugo år. Han höll ett
stort blot och offrade sin andra son. Oden sade att han skulle få leva för alltid, så länge han
gav Oden en av sina söner vart tionde år och dessutom skull han ge namn åt några härad i sitt
land efter det antal söner han offrat till Oden. När han hade blotat sju av sina söner levde han i
tio år utan att kunna gå. Han blev då buren på en stol. Sedan offrade han sin åttonde son och
levde ännu tio år och då låg han till sängs. Sedan blotade han sin nionde son och levde i
ännu tio år. Då drack han ur horn som ett litet barn. Då hade kung Aun bara en son kvar och
ville offra även honom och så ville han ge Uppsala och de härader som ligger där intill till Oden
och kalla det Tiundaland. Svearna förbjöd honom att göra det och det blev inget blot. Sedan
dog kung Aun och han är höglagd i Uppsala."
(Källa: YS, sid 47-48.)
"Aun, även Ane den gamle, svensk sagokung av Ynglingaätten, son till Jorund. Enligt
Ynglingatal och Snorre Sturlassons Heimskringla måste A. för att behålla livet offra nio av sina
tio söner till Oden. Sedan han gjort detta skall han ha levt vidare till 200 års ålder men kunde
mot slutet av sitt liv endast dia flytande föda ur ett horn." (Källa: Nationalencyklopedin
Multimedia 2000 © Bokförlaget Bra Böcker AB 1997-2000)
"Vid namnet Aun faller en blek strimma av den historiska vetenskapens ljus in över Snorris
rövarhistorier om ynglingakonungarna i Uppsala. Aun döljer sig nämligen under det underliga
namnet Ongentheow i det anglosaxiska Beowulfkvädet, där hans son Egil och dennes sonson
Adils är igenkännliga under stavningen Eadgils. Mellan Egil och Adils regeras svearna av en
monark som står omnämnd i båda källorna; Beowulfkvädet benämner honom Ohthere och
Snorri kallar honom Ottar med tillnamnet Vendelkråka. Dennes historiska existens anses
därmed bevisad; han är den förste svenske konung varom allvarliga historieforskare vågar
säga detta. Det anses rentav rimligt att tro att Aun, Egil och Adils ligger begravda i var sin av
Uppsala högar medan Ottar är höglagd i Vendel några mil åt norr." (Källa: Ända från
vendelkråka, Alf Henriksson)
|