|
Drottning i Norge.
Född omkring 860 i Hordaland fylke.
Död 936 i Rogaland, Norge.
Gyda Eiriksdatter, som levde cirka år 879, blev uppfostrad hos en mäktig bonde i Valdres, men
var dotter till kungen i Hordaland. (Källa: Kjell Høyer, Norge)
Kong Harald sendte sine menn etter en pike som het Gyda, datter til kong Eirik fra Hordaland,
hun var i Valdres hos en mektig bonde til oppfostring. Harald ville ha henne til frille, for hun var
vakker, men nokså stor på det. Da sendemennene kom dit hun var, kom de fram med sitt
ærend for henne; hun svarte som så at hun ville ikke kaste bort sin møydom på å ta til mann
en konge som ikke hadde større rike og styre over enn noen få fylker; og jeg synes det er
underlig sier hun, at det ikke fins noen konge som vil vinne hele Norge og bli enekonge over
det, slik som kong Gorm i Danmark eller Eirik i Uppsala. Sendemennene syntes hun svarte fælt
overmodig, de spør henne hva hun kunne mene med å svare slik, og sier at Harald er en så
mektig konge at han var fullt ut god nok for henne. Men enda hun svarte dem på en helt
annen måte enn de hadde ment, så de seg ingen utvei denne gang til å få henne med bort,
når hun ikke selv ville det, og så gjorde de seg ferdige til å reise igjen. Da de skulle dra av
sted, fulgte man dem ut. Da talte Gyda med sendemennene, ba dem ta de ord med til kong
Harald at bare på ett vilkår ville hun samtykke i å bli hans kone: Hvis han ville gjøre så mye for
hennes skyld at han la under seg hele Norge og rådde for det riket like fritt som kong Eirik for
Sveavelde eller kong Gorm for Danmark, for da,Ð sa hun, mener jeg han med rette kan kalles
en folkekonge. Sendemennene kom nå tilbake til kong Harald og sa ham hva Gyda hadde
svart; de sa hun var både frekk og uvettig, sa det var til pass om kongen sendte en stor hær
etter henne og tok henne så hun fikk skam av det. Da svarte kong Harald at Gyda hadde
ikke sagt noe galt eller gjort noe som burde hevnes, han sa hun skulle ha takk for de ord hun
sendte, hun har mint meg om noe, sier han, som jeg nå synes det er underlig jeg ikke har tenkt
på før. Og så sa han: Jeg gjør det løfte, og jeg tar Gud til vitne, han som skapte meg og rår for
alt, at aldri skal jeg skjære håret eller kjemme det før jeg har vunnet hele Norge med skatter og
skylder og fullt styre, eller også dø. For disse ordene takket Guttorm hertug ham, og sa det var
kongelig verk å holde sitt ord.Kong Harald var nå blitt enekonge over hele Norge. Da mintes
han hva hun hadde sagt til ham, den storlåtne møen. Han sendte menn etter henne, og lot
henne føre til seg, og giftet seg med henne. De fikk disse barna: Ålov var eldst, så kom Rørek,
så Sigtrygg, Frode og Torgils. (Källa: Heimskringla, Harald 'Hårfagers' saga)
Kung Eriks dotter Gyda. Kung Harald sände sina män till en flicka döpt till Gyda, dotter till Kung
Eirik av Hordaland, och som hade växt upp som fosterbarn i huset hos en stor bonde i Valdres.
Kung Harald ville ha henne som sin älskarinna, eftersom hon var en påfallande vacker flicka,
men på samma gång vital i sin själ. När nu budbärarna kom dit och meddelade sitt ärende till
flickan, svarade hon att hon inte ville kasta bort sitt liv genom att ta en kung till make, som inte
hade större kungarike att regera över än några distrikt. Och det synes mig, sa hon, det är
underligt att ingen kung här i Norge vill göra hela landet till sitt, på samma sätt som Gorm 'den
gamle' gjorde i Danmark, eller kung Eirik vid Uppsala. Budbärarna tyckte att hennes svar var
väldigt modigt, och de frågade henne vad hon trodde skulle kommer efter ett sådant svar, för
Harald var ju en så mäktig man, att hans inbjudan var lysande nog för henne. Men fastän hon
hade svarat på deras ärende, tvärtemot vad de trodde, såg de ingen möjlighet att nu ta med
henne mot hennes vilja, så de förberedde sig på att återvända. När de var färdiga och blev
följda ut, sa Gyda till budbärarna. Berätta nu för kung Harald dessa mina ord. Jag kommer att
bara att gå med på att vara hans första hemska hustru på villkor att han först skall, för min
skull, lägga sig till med hela Norge, och regera över sitt kungarike lika fritt och helt som Kung
Eirik över sina svenska herravälden, eller kung Gorm över Danmark, för bara då synes det
mig, kan han kalla sig en kung över folket. (Källa: Heimskringla, Harald 'Hårfagers' saga)
Kung Haralds löfte. Budbärarna kom tillbaka till kung Harald, berättade flickans ord, och sade
att hon var så djärv och dåraktig, att det skulle vara välförtjänt för henne om kung skickade
en större trupp av män till henne, och tillfoga på henne vanära. Då svarade kungen. Denna
flicka har inte talat eller gjort något fel som hon skall straffas för, utan snarare borde hon
blitackad för sina ord. Hon har påmint mig, sa han, om någonting som framträder som
underbart som jag inte har tänkt på förut. Och nu, tillade han, jag avger ett högtidlig löfte, och
tar Gud som vittne, han som gjorde mig och regerar över allt, att jag aldrig skall klippa eller
kamma mitt hår förrän jag har lagt under mig hela Norge, med skatt och plikter, och områden,
och om inte, har dött i försöket. Guthorm tackade kungen varmt för hans löfte, och tillade, att
det var kungligt arbete att uppfylla kungliga ord. (Källa: Heimskringla, Harald 'Hårfagers' saga)
|
Född omkring 860 i Hordaland fylke.
Död 936 i Rogaland, Norge.
Drottning i Norge.
