|
Herse och lendman i Sola, Rogaland, Norge.
Född omkring 965 i Rogaland, Sola.
Död 1028-12-21 i Norge.
Herse var en hövdingatitel, som användes till i mitten av 1000-talet i Norge. I Harald 'Hårfagers
saga' omtalas att han satte en jarl i fylkena och under jarlen utsågs 4 hersar. Titeln kan ha haft
hedniska religösa grunder. (Källa: Kulturhistorisk leksikon for nordisk mellomalder, gm Arnfinn
Kjelland, Norge)
Lendman (lenderman) var en person, som hade fått land av kungen och är ett yngre namn än
herse. Under kung Magnus Eriksson blir sysselmenn kallad lendmenn, och de stod i rang
närmast efter hertig och jarl. Efter år 1277 brukas i stället baron. (Källa: Kulturhistorisk leksikon
for nordisk mellomalder, gm Arnfinn Kjelland, Norge)
Olav Tryggvasson tar sin nya religion på stort allvar och sätter energiskt i gång med att införa
kristendomen i den ena norska bygden efter den andra. God hjälp har han av en hövding på
västlandet, Erling Skalgsson på Sola. (Källa: Alf Henriksson)
Den siste stormannen, 'rygekongen' Erling Skjalgsson, som hade makt från Sörvestlandet till
Sognefjorden, förlikade sig med Olav 'den helige'. Han ställde stora krav på honom, men
måste ge sig och godta Olavs krav på alla punkter. Han blir aldrig någon vän av Olav 'den
helige'. (Källa: Boken 'Olav, viking och helgon', Morten Myklebust 1997)
Erling sviker Olav 'den helige' och blir kung Knuts man. Han möter Olav i en strid i
Boknefjorden och blir besegrad. Som fånge blir han först rispad i kinden med en yxspets av
Olav med orden 'Merkes skal han, drottensvikeren' och sedan strax mördad av Aslak
'Fitjaskalle'. Asbjörn 'Selsbane' Sigurdsson är nevö till Erling; alltså systerson, eftersom Asbjörns
moder heter Sigrid. (Källa: Boken 'Olav, viking och helgon', Morten Myklebust 1997)
Den mäktige hövdingen Erling Skjalgsson fick en gång en fråga av kung Olav 'den helige'
varför han inte bemötte dessa kungens förvaltare med respekt. Erling ska då ha svarat: 'jag
ska villigt erkänna att var och en av vår släkt länge har försökt att vara förmer än de andra.
Jag ska även erkänna att jag med glädje böjer nacken för dig, kung Olav, men inför Säl-Tore
som är trälfödd på båda sidor tycker jag det känns hårt, även om han nu är din förvaltare, eller
inför andra av samma ursprung, även om du givit dem ditt hedersbevis'. (Källa: Spår av
kungens män sid 145, Maja Hagerman)
Erling Skjalgson. Ble drept av sin tremenning Aslak Fitjaskalle, ca. 975-1028, 'Rygekongen',
herse og lendmann på Sola, Jæren. G.m. Olav Tryggvasons søster Astrid. Støttet Svein jarl
mot Olav Haraldsson. Sluttet seg til kong Knut i England 1025 og fulgte denne til Norge. Drept
av Olav Haraldssons menn. Høvding og Lendmann. Født ca. 975. Død 21.12.1028. Erling var
en mektig herse over landet fra Sognefjord til Lindesnes og var den gjeveste av alle
lendermenn i Norge. Han førte et stort hus med mange menn i sin tjeneste, såvel hjemme som i
hærferd. (Källa: Kjell Høyer, Norge)
På Hordaland var det mange gjeve stormenn, som var kommet av Horda-Kåres ætt. Han
hadde hatt fire sønner; den ene var Torleiv Spake, den andre Ogmund, far til Torolv Skjalg
som var far til Erling på Sola; den tredje var Tord, far til Klypp herse, som drepte Sigurd Sleva
Gunnhildsson; den fjerde var Olmod, far til Askjel, far til Aslak Fitjaskalle. Det var den største og
gjeveste ætten på Hordaland. Fra Snorre Sturlasson: Olav den helliges saga, avsnitt 22: Det
har alltid vært sagt at Erling var den gjeveste av alle de lendmennene som har vært i Norge.
Dette er barna til Erling og Astrid: Aslak, Skjalg, Sigurd, Lodin, Tore og Ragnhild som var gift
med Torberg Arnesson. Han var med kong Olav Trygvesson på toget til Vendland. I
begynnelsen kjempet han mot Olav Haraldsson, men etter slaget ved Nesjar kom det til
forsoning, hvorved Erling måtte gi avkall på endel av sine len. Det ble senere brudd mellom
ham og kongen. Erling reiste da til kong Knud i England. Da han kom hjem, prøvde han å
overraske kongen da denne skulle fare fra Viken til Trondheim. Men Erling var uheldig og ble
selv overrasket. I en trefning ved Tungeøyene ble Erling overvunnet og måtte overgi seg.
Kongen hånte ham, og han ble drept av sin frende og fiende Aslak Fitjaskalle. Dette ble
senere skjebnesvangert for kongen. (Källa: Heimskringla, Olov Tryggvessons saga)
Then Aslak Fitiaskalle rose up, and struck Erling in the head with an axe, so that it stood fast
in his brain, and was instantly his death-wound. Thus Erling lost his life. (Källa: Heimskringla,
Olav 'den heliges' saga VI)
|